AllBright möter: Anna Lithagen
Projektledare i Hillary Clintons råd, brinner för entreprenörskap och talar åtta språk. Anna Lithagen tacklar näringslivsfrågor på internationell nivå. Vi fick en inspirerande intervju med Anna där hon berättade om sig själv, sitt arbete och hennes spännande projekt Golden Rules.
Först och främst, du behärskar 8 språk, varför kan du så vansinnigt många språk?
- Haha, jag har alltid varit intresserad av språk och sen så har jag bott mycket utomlands. Jag studerade japanska och skrev uppsatsen i Japan och så har jag lärt mig spanska, franska, tyska, nederländska och italienska, utöver svenskan och engelskan. Tyskan brukar jag dock inte skryta så högt om för den använder jag nästan aldrig. Men jag tycker att det är jättekul med språk och skulle gärna lära mig fler.
Du har så mycket på gång hela tiden. Vad arbetar du med just nu?
- Under det senaste året har jag arbetat med Hillary Clintons råd, International Council on Women’s Business Leadership (ICWBL) och har drivit arbetet i en av undergrupperna. Jag arbetar för att främja kvinnors företagande och entreprenörskap på Tillväxtverket och tycker att det är viktigt att få fram entreprenörer som ledare, så det handlar mycket om förebildsarbete.
Berätta om ICWBL!
- ICWBL innefattar fyra stycken områden där man har riktat in sig på att ta bort de barriärer som gör att kvinnor inte kan ta ledande positioner: access to capital (tillgång till kapital), access to markets (tillgång till marknader), capacity building och skills training (utbildning och träning), och så gruppen ledarskap, där Maud Olofsson är ordförande. I varje grupp ingår arbetskommittéer och jag har lett arbetet i gruppen ledarskap. Det här är världens plattform och ett jättespännande arbete.
Hur kommer det sig att just du har privilegiet att arbeta med dessa frågor?
- Tidigare arbetade jag på näringsdepartementet och la upp strategier och rekommendationer åt alla statssekreterare och statsråd, gällande vilka länder de skulle åka till och vilka personer de skulle träffa inom sina respektive områden. Då lyckades jag få till studiebesök på amerikanska UD på väldigt hög nivå, flera stycken faktiskt, så jag åkte dit och pratade med och intervjuade olika personer. Där blev jag imponerad av en tankesmedja där personer var anställda för att tänka annorlunda och komma med nya lösningar. Det var både män och kvinnor som skulle komma på annorlunda lösningar på hur man exempelvis kunde bedriva diplomati eller hur man kunde se med nya ögon på problem. Jag kom tillbaka till Sverige och började arbeta mer med omvärldsanalys och att föra in ett lite annat tänkande kring hur vi skulle arbeta och fick även tänka ut en strategi för kvinnors entreprenörskap och ledarskap. På den vägen är det!
Vilka leder de andra tre grupperna i ICWBL?
- Övriga grupper har stora organisationer bakom sig som Världsbanken, Pfizer och Ernst & Young. Tillsammans har vi arbetat fram arbetsplaner där vi har kommit fram till övergripande policy rekommendationer som vi har gett till Hillary Clinton, rådet och de andra undergrupperna.
Vad har ni kommit fram till?
- I rapporten har vi bland annat kommit fram till att vi måste arbeta med förebilder, mentorskap, med tillgång till nätverk och ledarskapsutbildning. Problematiken är komplex och ser väldigt olika ut i olika delar av världen men oavsett vart i världen man befinner sig så är det ändå viktigt att arbeta med att öka antalet kvinnor på ledande positioner för att i förlängningen uppnå en hållbar global tillväxt.
- Sen har arbetet också handlat mycket om att få till stånd samarbeten med stora organisationer som IMF, Världsbanken för att försöka finna gemensamma lösningar. Att till exempel titta på hur andra länder arbetar när det ska tillsättas höga poster i regeringar. Bland annat tittade vi på hur man kan knyta kvinnor till höga positioner i norra Afrika där kvinnor riskerar att helt försvinna från den politiska arenan. Genom det här arbetat kan vi såklart inte påverka arbetet i alla länder men vi kan sätta igång en diskussion och föra in ett åtgärdsarbete.
Hur har arbetet gått till rent praktiskt? Det är ju en hel del länder som är inblandade menare jag.
- Ja, arbetet berör olika länder i de olika undergrupperna men personer från hela världen är delaktiga. Arbetet har mestadels skett över email och telefon. På grund av tidsskillnaderna har telefonerna ibland gått varma dygnet runt. Det var egentligen nu under sista mötet i Washington när vi enades om en gemensam deklaration som vi alla sågs fysiskt för första gången.
Hur planerar ni att implementera de strategier som kommit fram av rapporten?
- Tanken är att vi ska genomföra ledarskapsutbildning i Sydafrika, Filippinerna, Brasilien och Sverige till att börja med.
Vad är det som är speciellt med just er ledarskapsutbildning?
- Det som är bra med det här är att det både är politiker, näringsliv och organisationer som är involverade. Man arbetar tillsammans. Det är jätteviktigt.
- Man kan inte bara arbeta i silos. Att man jobbar med entreprenörer, ledare på större företag OCH samhällspolitiska ledare. Men det kan också vara bloggare som kanske inte har setts som ledare tidigare men som nu bidrar till stor debatt.
- En mix av människor som inte annars kanske skulle träffas men som man ser kommer leda utvecklingen framöver. I ledarskapsutbildningen kommer vi att fokusera på människor i åldern 30-40 och att man har visat att man har kapacitet och intresse av att ta ledande positioner. Och som amerikanerna säger att man ska ha blivit ”kicked around by life” och ha olika erfarenheter och insikter med sig.
Varför det snäva åldersspannet, är det inte viktigt att fokusera på studenter som är våra kommande ledare? Och på äldre som är i behov av att förändra sitt tankemönster?
- Jo, jag tycker även att det är viktigt att jobba med de yngre. Ambassadörsprojektet, som drivs av Tillväxtverket, har 900 företagare som är ambassadörer för kvinnors företagande. De är bland annat ute och pratar om entreprenörskap med elever på skolorna. Man måste naturligtvis jobba med hela kedjan för att nå förändring. Yngre kan lära sig av de som är äldre och har mer erfarenhet men man får inte glömma att de som är äldre också kan lära sig otroligt mycket av de som är yngre. Den här mixen av olika delar från samhället gör att man blir som katalysatorer åt varandra. Det här är viktigt, det märker jag även för egen del. Jag hade tillexempel ett stort utbyte av min praktikant som är 23 år med bakgrund i forna Jugoslavien. Jag fick se saker ur hennes perspektiv och hur yngre människor ser på balans i familjeliv etcetera. Man tillför varandra när man är olika, det är jättenyttigt.
Vad är planen för det närmaste halvåret?
- Jag kommer att fortsätta arbeta med detta i ungefär ett halvår och utveckla det projekt som kallas för Golden Rules, sista delen i mitt arbete.
Golden Rules?
- Ja, Golden Rules var något som vi tog fram då jag började se ett slags mönster i hur enkelt det var att börja få kvinnor att lyfta fram varandra. Inte bara för kvinnor utan även män på seniora positioner kan använda sig av det här. Golden Rules innefattar att man tar på sig att vara mentor, eller sponsor som amerikanerna säger och att man tipsar om kvinnor i alla möjliga sammanhang. Det behöver inte handla om pengar utan handlar snarare om att man skapar yrkesmässiga möjligheter.
- Det behöver inte vara så svårt, jag och Maud hade ett seminarium på Passion for Business där jag nämnde olika personer i publiken som var där; ”den här personen hon är entreprenör och har startat det här företaget”. Dels blev det en häftig dynamik i publiken men när man också börjar peka ut några riktigt bra personer och börjar nämna varandra vid namn, för och efternamn, så uppmärksammar man varandra.
- Andra Golden Rules är att tipsa om vilka kvinnor och män som skulle kunna samarbeta och att man tar med sig yngre personer eller personer som vill byta bransch, till möten på hög nivå. På så vis får juniora personer träffa personer från ledningsgrupper och se att det kanske inte behöver vara så komplicerat och tro att det är för svårt. Man måste inkludera varandra.
Du som arbetar på internationell nivå med att öka kvinnors närvaro på ledande positioner. Upplever andra att Sverige är ett föregångsland?
- När det kommer till lagar och regler så anser nog många att vi ligger långt fram. Men på vissa områden så har vi inte alls kommit särskilt långt, som när man faktiskt ser till andelen kvinnor i ledningar och styrelser. Jag vet många som har arbetat med den här typen av frågor i många år och som inte tycker att det händer särskilt mycket alls.
- Vi i Sverige vill gärna framstå som jämställda men jag tror att det finns ett glapp mellan att studera, forska, skriva rapporter och att faktiskt göra saker. Tyvärr.
Ofta hävdas det att föräldraledighet är den största anledningen till varför kvinnor halkar efter i arbetslivet. Instämmer du i detta?
- Nej, jag anser att det handlar om strukturer och invanda beteenden. I affärslivet går mycket av gammal vana. Man letar inte efter andra typer av personer och man letar inte på nya ställen. Istället söker man i redan befintliga kontaktnät och skapar homogena grupper. Sen är det många män som inte vill lämna ifrån sig makt heller. Och så är det de som inte inser att affärer ofta sker på samma sätt enligt invanda mönster trots att det kanske inte är det bästa sättet. Det är bara ”business as usual” vilket är synd, många skulle få bättre resultat i företagen och det skulle bli mer kreativa lösningar ifall man anställde mer olika personer. Det skulle vara en hävstång för företagen att ta in personer med annan bakgrund. Det ska inte behöva vara så att halva befolkningen är en specialgrupp som ska integreras.
Hur kan ledare arbeta för att undvika bortfallet av kvinnor i sina organisationer?
- Ledare måste omdefiniera vad som är okej och inte okej i arbetslivet. Det ska synas om man bara premierar män i organisationen. Man måste också visa att man satsar på talanger, oavsett män eller kvinnor. Företagsledare måste lyssna på sina anställda i organisationen och fråga vad som motiverar både män och kvinnor att stanna kvar. Löner ska vara transparanta och det ska vara lika för lika arbete.
- Det kommer att bli en kamp om de bästa talangerna framöver. Och talangerna kommer att gå dit där man blir väl omhändertagen och där man får utnyttja sin potential. Det görs ju väldigt mycket på många företag men frågan är på vilka nivåer? Sen är det många företagsledare som pratar om att de gör ett bra jämställdhetsarbete men så visar det sig att de ändå inte lyckas rekrytera kvinnor på högre befattningar i sin egen organisation. Det gäller att företagen inte bara pratar utan också visar att man är jämställda.
- Jag tror att moderna ledare måste vara jämställda ledare. De kommer inte att betraktas som ledare om de inte visar att de vill ha både kvinnor och män i nyckelpositioner.
Känner du till en inspirerande person som AllBright borde möta. Tipsa oss på: amanda@allbright.se