Så kan Skandinaviens näringsliv bli mer jämställt – Standarder, transparens och smartare styrning
Hur långt har Skandinavien egentligen kommit när det gäller jämställdheten i ledande positioner? Det var frågan som stod i centrum när Allbright presenterade den senaste rapporten, Förebilder med sprickor, på SelectionF Board Summit 2025. Rapporten visar att länderna har valt helt skilda vägar framåt för att nå ett jämställt näringsliv, vilket också har gett skilda resultat.
Tre röster från politik, näringsliv och forskning i en paneldiskussion om årets rapport:
- Nina Larsson, Sveriges jämställdhetsminister
- Mikkel Birn, dansk vd, grundare av Birn+Partners och ordförande i SelectionF
- Jesper Lundquist, dataanalytiker på Allbright (ersatte Marie Louise Sunde, vd Equality Check, Norge)
Panelen modererades av Amanda Lundeteg, vd på Allbright. Samtalet bjöd på både samsyn och visade på skarpa skillnader. Klart stod att hela regionen har mycket att lära av varandra och att den största utmaningen fortfarande ligger i näringslivets allra högsta maktskikt.
Panelen genomfördes på engelska. Citaten nedan är översatta.
Likheter, skillnader och lärdomar över gränserna
Panelen inleddes med frågan om vilka lärdomar som var mest slående.
– Det är verkligen värdefullt att kunna jämföra oss med våra grannar, sa Nina Larsson och lyfte särskilt hur rapporten visar de skilda vägarna länderna tagit, från Norges kvoter till Sveriges självreglering och Danmarks nya mål och krav.
Hon betonade också vikten av att våga rikta kritik när utvecklingen stannar av:
– När politiken inte gör tillräckligt måste det sägas.
Mikkel Birn beskrev skillnaderna ännu tydligare:
– I Norge tog man ett beslut om kvotering. I Sverige är det väldigt ”bussines like”, och man söker kollektiva lösningar. Och i Danmark sätter vi mål och jagar dem med hjälp av starka förebilder.
Jesper Lundquist betonade vikten av att analysera effekterna på alla nivåer, inte bara i styrelserna:
– Vi kan se att förändring är möjlig utan kvoter, men också att vi måste titta på andra lager i organisationerna. Annars händer för lite.
Sveriges utveckling: Föräldraskapets betydelse och statens roll
När diskussionen fördjupades om Sverige pekade Nina Larsson på två avgörande grundpelare:
– Som bas är det barnomsorg och individuell beskattning som har gjort störst skillnad. Det är väldigt viktigt.
Hon lyfte även hur staten påverkat utvecklingen genom sina egna bolag:
– Att staten tagit ansvar i sina statligt ägda styrelser och vd-tillsättningar har skapat starka förebilder och höjt kompetensen.
Norge: Snabbt genomslag – men begränsad spridning
Jesper Lundquist förklarade vad den norska kvotlagen faktiskt lett till – och vad den inte löst:
– Den gav 41 procent kvinnor i styrelser och professionell rekrytering med oberoende valberedningar. Men den gav ingen större effekt i andra delar av näringslivet.
Han avfärdade samtidigt myten att kvoter skulle skada företagen:
– All forskning visar att det var ”business as usual”. Men det har också fortsatt vara business as ususal när det handlar om andra aspekter, som jämställdhet.
Danmarks snabbaste förändring: Förebilder och rätt tajming
Danmark kallas nu regionens ”fastest mover”. På frågan varför, svarade Mikkel Birn:
– Det fanns ett fönster för DEI [Diversity, Equity, Inclusion]. Rätt ledare gick ut med ett tydligt fokus på mångfald. När rätt människor står längst fram händer saker. Och det är därför det nu finns i dansk kultur att lägga till det i strategin, i rapporteringen; det har blivit ett buzzword att följa.
Han menade också att Danmark hittills undvikit de stora konflikterna:
– Det har inte varit någon stor debatt. Företagen var redo.
“Vi måste få in jämställdhet i kärnprocesserna bland företagen. Det får inte vara en sidofråga.”
EU som förändringskraft: Standarder, CSRD och en ny spelplan
Flera i panelen lyfte EU som en kommande motor för förändring. Nina Larsson menade att europeiska standarder för jämställdhetsintegrering är på väg att bli helt avgörande:
– Vi måste få in jämställdhet i kärnprocesserna bland företagen. Det får inte vara en sidofråga.
Jesper Lundquist pekade på att företag snart omfattas av omfattande rapporteringskrav, vilket kan ha en effekt. Han uttryckte dock oro över att reglerna skalats ner från början:
– Det hade varit bättre om fler, även mindre företag, omfattades. Då hade vi fått större effekt.
Föräldraskapets fälla: Hur familjebildning påverkar karriären
Ett tema som återkom var föräldrafällan; hur barnens ankomst ofta startar lönegapet.
– Det är startpunkten för skillnaderna inom karriär och löner mellan kvinnor och män. Vi måste ta det på större allvar, sa Nina Larsson.
Hon föreslog tre steg för att lösa föräldrafällan:
- Ekonomiska incitament som belönar jämställda uttag
- Fasta månader öronmärkta för varje förälder
- Flexibilitet, till exempel att även mor- och farföräldrar kan ta ut ledighet
Här flikade Mikkel Birn in:
– Tre månader är inte jämlikhet. 40/60 är inte jämlikhet.
Han förutspådde också att EU:s nya lönetransparensdirektiv kommer förändra mycket:
– Jag tror att många bolag har ett förflutet där det förekommit lönediskrimination. Så det blir en game changer.
Vad kan företagen göra?
Mikkel Birn lyfte vikten av professionell rekrytering:
– Om 85–90 procent av styrelserna består av män som rekryterar från sina egna nätverk… då får vi samma resultat som innan.
Han föreslog dessutom att skapa nya sorters prestigeutmärkelser:
– Tänk om vi firade “Årets mest jämställda bolag” lika stort som “Entrepreneur of the Year”? Det skulle förändra beteenden.
Jesper Lundquist fyllde på med en mer strukturerad modell:
– Sätt tydliga mål, följ dem, och bygg en inkluderande kultur. Och var transparent med allt, även det som inte går bra.
Nina Larsson betonade slutligen att jämställdhet är en fråga om konkurrenskraft:
– Vi har inte råd att låta kvinnor inte nå sin fulla potential. Det är ett enormt slöseri.
När frågan kom om hur kvinnor ska bli fler i vd-, ordförande- och affärsområdeschefsroller svarade Mikkel Birn utan tvekan:
– Vi måste utbilda, lyfta och synliggöra kvinnor långt innan de når toppskiktet. Vi behöver fler kvinnor som tar plats och fler som puttar dem framåt.
Kan Skandinavien samarbeta mer?
Panelen avslutades med en fråga om gemensamt nordiskt samarbete.
– Vi har ett starkt samarbete inom Nordiska rådet, men vi måste fokusera mer på kvinnor i näringslivet, sa Nina.
Hon lyfte även finansieringen av bolag som ett område med stor potential.
Jesper höll med och pekade på SelectionF:
– Det är ett bra exempel på nordiskt samarbete. Men vi kan göra mer, särskilt mellan arbetsmarknadens parter.
En gemensam slutsats: Mer samarbete, tydligare krav och modigare ledare
Samtalet avslutades med en uppmaning från Amanda Lundeteg:
– Vi måste fortsätta lära av varandra, fortsätta pusha, och se till att framtidens ledarskap faktiskt speglar hela talangen vi har tillgång till i Skandinavien.
Från vänster: Cecilia Edström, Amanda Lundeteg, Mikkel Birn, Jesper Lundquist, och Nina Larsson.
Alla åsikter i panelen är deltagarnas egna och representerar inte nödvändigtvis Allbrights ståndpunkter.
Rapporten, Förebilder med sprickor, finansierad med stöd från NIKK och genomfördes i samarbete med Equality Check och SelectionF. Alla data samlades in med hjälp av Merit500 och analyserades av stiftelsen Allbright.